måndag 27 maj 2013

När hjälpen skrämmer.

För lite mer än en vecka sedan var jag och Alexandra på ultraljud.
Det var det tredje i raden, men skulle visa sig att inte vara det sista.
Vi fick se vår lilla bebis,  vilket är lika fantastiskt varje gång.
Dock var där något som kändes konstigt.
Vi fick veta att bebisen var mindre än vad den skulle vara vid den här åldern.
Detta var hemskt att höra då vi gjort allt för att den ska ha en så bra start som möjligt.
Sköterskan sa att det var på gränsen för att inte behöva åka in på moderkaksprov.
Det blev en ny tid för att se så att tillväxten inte stannat av.
Vi båda var väldigt nere efter detta och när vi kommit hem la vi oss bara ner.
Några timmar senare skulle vi dock till barnmorskan vilket var en stor hjälp då hon förklarade bättre hur det låg till.
Bebisen ligger alltså väl inom kurvan och har haft en stadig tillväxt.
Vi fick här också höra hjärtljuden vilket var fantastiskt då man fick höra hur starkt det slog och hur den sparkade.
Vi är fortfarande lite oroliga men vi får se vad nästa ultraljud visar.

Från en lätt orolig blivande pappa.

PS. Capio må vara privatägt men har bra personal när det kommer till barnvård. Mindre bra på vanlig vård.  DS.

Att vara kreativ

Och vilja skriva, ja så är det nu.
Dock finner jag inte inspirationen till att starta på ett ämne.
Vill verkligen skriva, men om vad?

torsdag 16 maj 2013

Att vara

Vissa dagar är det svårare än andra.
Jag skattar mig lycklig att jag har Alexandra som håller mig flytande just nu.
Min hjärna är nere i en svacka och jag vill egentligen bara krypa ner i sängen och sova en vecka.
Vet inte vad som orsakat detta då jag inte har något direkt nedstämmande i mitt liv.
Well. Bara att kämpa på så vänder det väl.
Imorgon händer väldigt positiva saker så då bör det vända.
Ska skriva på papper om att jag är vår bebis pappa, sista ultraljudet innan födsel och jag ska få höra hjärtljudet för första gången.

Woop woop

torsdag 9 maj 2013

Blondinbella och amning

Den här debatten är väldigt underhållande.
Att tycka amningen, som är världens naturligaste sak ska gömmas undan och smygas med.
Varför? Vi har inga problem med att se bröst i ej naturliga områden som tidningar och filmer.
Att någon som använt sin kropp till att bli känd är kritisk till öppen amning är ju bara absurdt.
Jag personligen tycker att man ska kasta fram brösten om ens barn vill ha mat. Inte famla fram en filt för att gömma barnet under eller liknande.
Detta kan ju ge en slags skev bild för barnet i framtiden, "nu ska jag äta och det är fyllt med skam och ska gömmas undan". Ätstörningskliniken nästa?
Man kan diskutera fram och tillbaka hur mycket den första tiden i livet formar en, men att ta risken att skapa ett socialt skadat barn är inte bara egensinnigt utan sjukt.
Well miss Bella, jag hoppas för ditt kommande barns skull att dina "intressanta" tankar kring detta inte ger några framtida men.

Från en irriterad blivande pappa.

tisdag 7 maj 2013

Vägen till faderskap.

Nu är det nästan exakt 2 månader kvar. Nervositeten har börjat inträffa och mitt behov av att möblera om hemma har ökat fruktansvärt mycket. Skulle helst dragit ner nån vägg och byggt något kul rum. Kan dock bli knas med grannen och hyresvärden.
Var med Alexandra på första föräldrakursen igår och det var väldigt läskigt. Mycket information och många människor som man aldrig träffat innan. Dock gick allt smidigt och vi gick därifrån glada och mer kunniga.
Tiden kan inte gå för snabbt just nu.
Vill att vår lilla apelsinpåse kikar ut nu.