Vissa dagar är det svårare än andra.
Jag skattar mig lycklig att jag har Alexandra som håller mig flytande just nu.
Min hjärna är nere i en svacka och jag vill egentligen bara krypa ner i sängen och sova en vecka.
Vet inte vad som orsakat detta då jag inte har något direkt nedstämmande i mitt liv.
Well. Bara att kämpa på så vänder det väl.
Imorgon händer väldigt positiva saker så då bör det vända.
Ska skriva på papper om att jag är vår bebis pappa, sista ultraljudet innan födsel och jag ska få höra hjärtljudet för första gången.
Woop woop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar